Facebook

lördag 28 mars 2015

Svensson går bananer!

Under de senaste drygt 100 dagarna har vi haft rödgrönt styre i det här landet. Äntligen. Typ. Problemet är att många tror att allt det som var fel före valet nu ska rätta till sig av sig självt. Därav märker man nu också av en frustration i framförallt sociala medier och svekdiskussionerna avlöser varandra när vi börjar läcka nyheter kring vårbudgeten. Och Svensson går bananer över allt som nu kommer att gå åt pipsvängen. Minst.


Under själva valrörelsen blev det en massa diskussioner och tjäbbel om än det ena och än det andra. Det var ungdomsarbetslösheten som bitit sig fast, sjunkande skolresultat, alarmerande rapporter från våra sjukhus och äldreomsorg. Men det var inte någon som nämnde att vi haft jobbskatteavdrag på 120 miljarder och såg något samband. Och än mindre diskuterade det samma. Man sänkte skatterna för att öka incitamenten för att ta ett jobb. En i grunden ganska god idé. Framförallt ska inte skatter vara ett självändamål då jag tror att det är kontraproduktivt för samhället och mest då tilltron till utlevererade tjänster i relation till skattesats. Det var inte heller många som pratade om att vi faktiskt sedan något år lämnat överskottsmålet för att låna till det senaste jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdragen trodde man skulle lösa arbetslösheten men med vikande världskonjunktur blev det inte riktigt som man tänkt. Dock hölls hjulen snurrande då vi konsumerade. Ganska mycket faktiskt. Och en hel del för lånade pengar. Och Rot.

Hur var det nu med överskottsmålet....

Själv har jag haft det väldigt bra i åtta år. I nettokostnader varje månad rör det sig om tusenlappar med jobbskatteavdrag, sänkt och enhetlig fastighetsskatt och ränteavdrag. Men på vems bekostnad? En inte helt vild gissning säger mig att de som bor i hyreslägenhet, sjukskrivna,  långtidsarbetslösa (arbetslösa över huvud taget), pensionärer som inte fick ta del av jobbskatteavdraget och andra har bekostat mitt lilla kalas. Därför blev det märkligt att sd valde att fälla regeringens budget i höstas då man faktiskt svek de egna väljargrupperna som fanns med i s/mp-budgeten.

Och nu blir det ännu märkligare när hela debatten tycks handla om svek i stället för vad de styrande vill förändra i samhället. För ska vi vara riktigt ärliga är det nu som det syns skillnad mellan blocken. Regeringen vill satsa pengar på att bygga bostäder för unga. Alliansen ser hellre att pengarna stannar kvar i Rot-systemet och gynnar mig och alla andra i medelklassen som bor i egna villor. Förvisso skulle man kunnat styra upp Rot och enbart låtit det gälla energisparande åtgärder för att främja våra klimatmål men nu valde man att göra en generell sänkning med 20 % i stället. Om vi räknar lite grovt på att en byggarbetare kostar 4000 kronor per dag med lön och p.o så skulle det röra sig om cirka 5 arbetsdagar på en hantverkare (räknat på 450 kr/h med p.o) om man slår i taket på 50.000 som med vårt förslag skulle sänkas till 30.000 kronor.... Kan inte sänkningen faktiskt motiveras med att vi bygger bostäder för de som fått bo kvar hemma mot sin vilja då man inte får någon fast anställning och således inte har medel att köpa sin egen lägenhet? Anledningen till varför man inte får någon fast anställning får den förra regeringen ta på sig som möjliggjorde staplande av visstidsanställningar möjligt. Att vi dessutom går in och styr upp Rut är både efterlängtat och välkommet i mina ögon. När inte alla har råd med läxhjälp kan vi inte aktivt låta en åtgärd som i förlängningen kommer att dela upp skolbarnens möjligheter att lyckas i samhället, få vara kvar. Att kunna göra avdrag för drinkblandning och avancerad matlagning i hemmet ska inte heller ligga skattebetalarkollektivet till last, om än hur lite det har nyttjats.

Att vi dessutom vill ta bort rabatten på ungdomsarbete är i sak också rätt. Handeln rapporterar att man inte anställt fler unga, tvärtom har den minskat med 2 procent i detaljhandeln och 7 procent i partihandeln trots att konsumtionen ökat under dessa år. De flest instanserna dömer ut rabatten såsom verkningslös och svag som instrument för att påverka sysselsättningen. Åtgärden kommer att dra in nästan 5,5 miljarder till en budget som saknar totalt 80 miljarder om vi ska kunna göra verkstad.

Beskrivning är överflödig.
Det är tragiskt att man hamnat i en lång debatt som enbart handlar om svek. Vill minnas att det under de senaste 8 åren varit en del snarlika diskussioner men jag kan inte dra mig till minnes att kd´s svek om bensinpriset har lett till så starka reaktioner. Eller när man genomförde skattehöjningen på tobak. Är det för att det förväntas av en s-ledd regering att man ska hålla sig till givna löften? Jag kan instämma i att man ska hålla sig till vad man sagt oavsett om det är att betrakta som löften eller inte. Däremot ska vi vara medvetna om man måste laga efter läge.

Låt mig ta ett exempel. I valrörelsen gick vi Socialdemokrater till val på att vi ville höja skatten för att stärka den skånska vården och förbättra för personalen som arbetar i den. Strax efter valet när vi som bäst håll på att formera koalitionen med miljöpartiet visade det förväntade budgetunderskottet ett plus. Stort sådant dessutom. Då vi visste på förhand att det inte fanns någon majoritet för att driva genom en skattehöjning i regionfullmäktige återstod att överge löftet och anpassa oss efter den nya situationen. Vilket fick till följd en idog kör av häcklande från våra politiska motståndare. Hur personalen reagerat vet jag dock inte men jag kan bara tänka mig hur man känner med tanke på hur situationen ser ut på våra vårdavdelningar i dagsläget. Till saken hör att det i dagsläget ser ut att bli ett minus i budgeten de kommande åren så jag kan bara drömma om vad vi kan förvänta oss i debatten framöver. Att laga efter läge hör alltså till politiken men jag kan förstå att det uppfattas som svek när man säger ett och gör ett annat. Dock.

Ändamålen helgar medlen i det här fallet. Om vi påbörjar en resa som handlar om att fördela till andra än medelklassen så kommer vi på sikt att dra ihop de klyftor som växer för varje dag i vårt samhälle. Ett samhälle där man inte kan köpa sig fördelarna med läxhjälp som man dra av för eller där företag kan öka vinsten och snedvrida konkurrensen genom att bara anställa unga. Ett bra exempel på ekonomiska reformer i syfte att utjämna skillnader är glasögonbidraget till barnfamiljer vilket är både välkommet och efterlängtat. Nu påbörjar vi resan mot ett annat Sverige där vi måste inse att vi har råd med varandra. Ingenting är omöjligt om vi bara bestämmer oss. För det har jag gjort. Har du?

Läs gärna mer om vårbudgeten här.


1 kommentar: