Facebook

lördag 1 november 2014

När blev sosse ett skälllsord?

Jag  måste få bli lite fundersam. Efter valet har proppen gått och der verkar helt fritt fram att gapa så mycket det bara går. Annie Lööf försöker ta täten för en tynande Allians. Detta eftersom kaptenen Reinfeldt släppte styrhjulet redan på valnatten och meddelade sin avgång. I kölvågarna efter detta drivande skepp försöker Anna Kindberg Batra att navigera i en allt svårare terräng där (Sd) hotar att fälla än den ena och än den andra budgeten. Samtidigt ökar också väljarnas frustration över att man tror att inget händer i regeringen och att Sverige plötligt blivit handlingsförlamat. Inte minst syns det i sociala medier där häcklandet av Stefan Löfven når nya höjder varje dag... Vet inte om jag har selektivt minne men jag kan inte komma ihåg att hånen var lika utbredda från vår sida efter valförlusterna 2006 eller 2010. Givetvis blir jag då lite fundersam. Framförallt när jag ser folk i min egen generation som ideligen delar den ena bilden efter den andra med den ena halvsanningen efter den andra. Hur blev det såhär?

Mig veterligen är jag och min generation en produkt av ett starkt socialdemokratiskt präglat samhälle. Under 70-talet byggdes välfärden ut och många i min klass fick möjlighet att gå på dagis medan föräldrarna arbetade och såg till att man kunde ge sig iväg på semestrar, kanske rentav i familjens nya bil som man hade fått råd med. Man betalade inte någonting för skolorna och sakta men säkert byggdes den offentliga sektorn ut och skulle komma att omfatta så många som möjligt. I skolan fick vi lära oss att individens framgång byggde på starka kollektiva insatser och man hälsade på varandra i trappuppgångarna. Kort sagt; vi förstod att ett samhälle bärs av varje individ och att solidariskt finansierade välfärdssystem var en bra väg för att nå framgång.

I mitten på 80-talet vände det. Och vad som hänt sedan dess behöver vi inte anstränga oss för att se. Sjukhus och allämnnytta har sålts ut och medborgarna har degraderats till kunder på en marknad. Ett tydligt exempel är vården i Skåne där enklare åkommor numera behandlas på kliniker utanför våra sjukhus. Måhända det är bra att vi betar av vårdköerna men människor med multidiagnoser kommer att få åka runt halva Skåne för att pyssla om hela sin kropp. Detta kan såklart inte vara rimligt. Lläkare med hög kompetens har dränerat sjukhusen på kunskap i sin jakt efter snabba pengar. Inget ont i detta då jag låter mig förstå att man har en del studiemedel som ska betalas tillbaka, men någonstans har vi en mänsklig rättighet att betraktas som hela människor och inte styckas upp i olika diagnoser. 

Oavsett vilket verkar hotet vara att vi vill gå in och styra upp vinster i välfärden och se till att de stannar i Sverige. Det tycker jag är ett fullt rimligt krav som skattebetalare. Jag tycker också att det är fullt rimligt att pengar som satsar i skolorna också ska stanna just i skolorna och inte försvinna ut ur landet eller satsas i denna aldrig sinande ström av reklam från privata skolor i tider av gymnasieval. Pengarna ska gå till eleverna och deras lärande. Helt enkelt. Ser ni något hot? Det gör inte jag.

Avslutningsvis skulle jag vilja punktera en av dessa fabricerade sanningar som fått fäste i vårt land. Med lite självironi ser jag såklart att bliden är smårolig men när jag betänker allt det jag beskrivit ovan så blir jag lite nedstämd och funderar över var historien gick förlorad. Jag tror det är dags att folk bestämmer sig nu om vi vill ha en stark välfärd eller fler skattesänkningar. Om du, liksom jag tro på förstnämnda så kanske det är dags att sluta dela bilder som denna .... för om man spottar tillräckligt länge på en sten blir den blöt. Så enkelt är det.