Facebook

tisdag 1 juli 2014

Tid för varann!

I förra veckan lade en gammal kompis till mig och min fru upp en status på Facebook som fick mig att börja fundera rejält över både ett och annat. Såhär löd den:

"Jag har det bra men det kunde varit bättre...tänker på hur världen ser ut idag...var tog solidariteten vägen? Empatin för andra människor?? Många är så upptagna med sig själv och sitt eget att de inte ser vad som händer runt om...klyftorna växer,arbetslösheten stiger,skolan blir sämre,den sociala tryggheten finns den ens?, vi glömmer bort våra äldre...vad har hänt med oss egentligen?? Alla dessa sociala medier?? Har det medfört att vi är mer sociala? Tvärtom! Vi är mer ensamma än någonsin! Folk träffas inte längre,pratar inte med varandra...det är bättre att få 100 likes på instagram än att ge en vän en kram...Men jag tror ändå och hoppas att vi kan bättre än så här...känns som om det kanske är på väg att vända...Tillsammans kan vi! Kan räcka med små saker till att börja med för att visa att man bryr sig...ett vänligt ord,en vänlig handling! Det måste gå,vi måste förändra oss!"

Det blev upprinnelsen till detta inlägg.....


Jag växte upp i samma by som jag numera valt att slå mig ner och bilda familj. Min barndom präglades av trygghet och en känsla av samhörighet. Framförallt märktes väl detta i skolan där alla barn möttes på samma plan, oavsett var och vilken samhällsklass man kom ifrån. Jag kan fortfarande minnas morsans tjat om att vi alla var lika värda, men jag tror inte att jag förmådde att sätta det i sitt sammanhang just då.

Vi gick alla i en skola som var skattefinansierad och många av mina jämngamla tillhörde den generation som läste på både gymnasiet och högskolan. Vi hade det bra helt enkelt. Kanske för bra. För vad jag kan se nu så har många av mina jämngamla tappat förståelsen för hur samhället är uppbyggt. Man röstar med plånboken och tycker det är viktigare att man kan ta en extra weekendresa till Lissabon med frun och ungarna än att sjukvården fungerar eller att tågen rullar i tid. Samhället byggs alltmer upp kring jag:et. Det är JAG som vara lycklig, JAG som ska välja, JAG som ska ha en bra lön och JAG som ska förverkliga mig själv. Eller är det bara så att vi missade något under våra lektioner i samhällskunskap?

Min övertygelse är att den röda våg som verkar skölja över oss nu är en motreaktion på dessa JAG. Alltfler har förstått att någon annan ofta får stå tillbaka när JAG ska ha mer. Om jag får 1000 kronor i skattesänkning så innebär det också att det kommer att saknas 1000 kronor i vårt gemensamma att göra välfärd för. Så enkel är matematiken. Just nu har man sänkt skatterna så mycket så att till och med OECD hört av sig och varnar Sverige för att ojämlikheten ökar. Dessutom varnar konjunkturinstitutet att vi de närmaste åren måste dra in 120 miljarder för att kunna bibehålla nivåerna i den svenska välfärden. Med tanke på att vi till dags dato har sänkt skatterna med nästa 140 miljarder så kanske vi börjar förstå vart det är på väg. Och det är hit jag vill komma....

För precis som min kompis, så undrar jag vart solidariteten tog vägen när det har blivit viktigare att JAG skänker bort en påse mat (och får 100 likes) än att jag är med och betalar skatt så att de som befinner sig i nöd inte måste stå med mössan i hand och hoppas på omgivningens godtycke. Jag undrar var förståelsen kring vårt gemensamma samhällsbygge tog vägen när man inte längre ser kopplingen mellan de där futtiga extra pengarna i plånboken och att det faktum att allt fler hänvisas till frivilligorganisationer för att kunna klä sina barn så att de ska kunna känna samhörighet med andra barn på skolgården. Och listan över vårt gemensamma bygge kan göras lång.....

För att ett samhälle ska fungera måste det bygga på en känsla av VI. VI kan skapa en samhörighet med varandra och därigenom minska behovet av att jaga "likes" på Facebook och andra sociala medier. VI kan skapa ett samhälle som bygger på tron om att ensam aldrig är stark utan alltid just ensam. VI kan bygga ett samhälle där alla får plats och man litar på varandra och våra unika förmågor och egenskaper som individer. VI kan bygga, äga och driva tillsammans för att vi förstår att det skapar ett kitt som håller oss samman och blir starkare än alla ensamma individer genom sammanhållning, genom solidaritet.

Genom att VI förstår att solidaritet alltid är en investering i din nästa och inte en uppoffring.



Därför håller jag med min kompis fullt ut och säger det att det är dags att sluta tänka JAG!
Det är dags för VI!
Det är dags för VARANN!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar