Facebook

lördag 1 november 2014

När blev sosse ett skälllsord?

Jag  måste få bli lite fundersam. Efter valet har proppen gått och der verkar helt fritt fram att gapa så mycket det bara går. Annie Lööf försöker ta täten för en tynande Allians. Detta eftersom kaptenen Reinfeldt släppte styrhjulet redan på valnatten och meddelade sin avgång. I kölvågarna efter detta drivande skepp försöker Anna Kindberg Batra att navigera i en allt svårare terräng där (Sd) hotar att fälla än den ena och än den andra budgeten. Samtidigt ökar också väljarnas frustration över att man tror att inget händer i regeringen och att Sverige plötligt blivit handlingsförlamat. Inte minst syns det i sociala medier där häcklandet av Stefan Löfven når nya höjder varje dag... Vet inte om jag har selektivt minne men jag kan inte komma ihåg att hånen var lika utbredda från vår sida efter valförlusterna 2006 eller 2010. Givetvis blir jag då lite fundersam. Framförallt när jag ser folk i min egen generation som ideligen delar den ena bilden efter den andra med den ena halvsanningen efter den andra. Hur blev det såhär?

Mig veterligen är jag och min generation en produkt av ett starkt socialdemokratiskt präglat samhälle. Under 70-talet byggdes välfärden ut och många i min klass fick möjlighet att gå på dagis medan föräldrarna arbetade och såg till att man kunde ge sig iväg på semestrar, kanske rentav i familjens nya bil som man hade fått råd med. Man betalade inte någonting för skolorna och sakta men säkert byggdes den offentliga sektorn ut och skulle komma att omfatta så många som möjligt. I skolan fick vi lära oss att individens framgång byggde på starka kollektiva insatser och man hälsade på varandra i trappuppgångarna. Kort sagt; vi förstod att ett samhälle bärs av varje individ och att solidariskt finansierade välfärdssystem var en bra väg för att nå framgång.

I mitten på 80-talet vände det. Och vad som hänt sedan dess behöver vi inte anstränga oss för att se. Sjukhus och allämnnytta har sålts ut och medborgarna har degraderats till kunder på en marknad. Ett tydligt exempel är vården i Skåne där enklare åkommor numera behandlas på kliniker utanför våra sjukhus. Måhända det är bra att vi betar av vårdköerna men människor med multidiagnoser kommer att få åka runt halva Skåne för att pyssla om hela sin kropp. Detta kan såklart inte vara rimligt. Lläkare med hög kompetens har dränerat sjukhusen på kunskap i sin jakt efter snabba pengar. Inget ont i detta då jag låter mig förstå att man har en del studiemedel som ska betalas tillbaka, men någonstans har vi en mänsklig rättighet att betraktas som hela människor och inte styckas upp i olika diagnoser. 

Oavsett vilket verkar hotet vara att vi vill gå in och styra upp vinster i välfärden och se till att de stannar i Sverige. Det tycker jag är ett fullt rimligt krav som skattebetalare. Jag tycker också att det är fullt rimligt att pengar som satsar i skolorna också ska stanna just i skolorna och inte försvinna ut ur landet eller satsas i denna aldrig sinande ström av reklam från privata skolor i tider av gymnasieval. Pengarna ska gå till eleverna och deras lärande. Helt enkelt. Ser ni något hot? Det gör inte jag.

Avslutningsvis skulle jag vilja punktera en av dessa fabricerade sanningar som fått fäste i vårt land. Med lite självironi ser jag såklart att bliden är smårolig men när jag betänker allt det jag beskrivit ovan så blir jag lite nedstämd och funderar över var historien gick förlorad. Jag tror det är dags att folk bestämmer sig nu om vi vill ha en stark välfärd eller fler skattesänkningar. Om du, liksom jag tro på förstnämnda så kanske det är dags att sluta dela bilder som denna .... för om man spottar tillräckligt länge på en sten blir den blöt. Så enkelt är det.

                                         



torsdag 30 oktober 2014

Helt fantastiskt!

Jag sitter just nu och testar mitt nya arbetsredskap. En liten padda. Med nyinförskaffat tangentbord. Bäva månde alla meningsmotståndare nu när jag äntligen har fått tag i min verbala kulspruta....

Ber om att få återkomma.

fredag 17 oktober 2014

Vilken vecka! Full av liv. På alla sätt...

Det lär väl knappast ha undgått någon vilken cirkus som uppstått i Svalövs kommun. Helt plötsligt sitter vi med en Sverigedemokrat till oppositionsråd, ett centerparti i upplösningstillstånd och en majoritet i... minoritetsmajoritet. Och nu återstår såklart alla frågor. Vem tänker göra vad med vem och varför eller varför inte. Tja. På den frågan svarar jag helt enkelt att den som lever få se. Självklart finns det en del att lära sig av denna historia och det är väl snarare den infallsvinkeln jag valt i detta inlägg. Jag konstaterar lugnt att jag satt på betryggande avstånd häromkvällen när den största fullmäktigeskandalen i Sveriges historia skrevs... (för att tolka Centern)

söndag 28 september 2014

Vad hände där?

Jag sitter nu såhär 2 veckor efter valet och summerar alla intryck. Högt och lågt blandas och jag märker att jag är ganska kluven efter valvinsten. För visst var det väl en vinst? Eller?

tisdag 1 juli 2014

Tid för varann!

I förra veckan lade en gammal kompis till mig och min fru upp en status på Facebook som fick mig att börja fundera rejält över både ett och annat. Såhär löd den:

"Jag har det bra men det kunde varit bättre...tänker på hur världen ser ut idag...var tog solidariteten vägen? Empatin för andra människor?? Många är så upptagna med sig själv och sitt eget att de inte ser vad som händer runt om...klyftorna växer,arbetslösheten stiger,skolan blir sämre,den sociala tryggheten finns den ens?, vi glömmer bort våra äldre...vad har hänt med oss egentligen?? Alla dessa sociala medier?? Har det medfört att vi är mer sociala? Tvärtom! Vi är mer ensamma än någonsin! Folk träffas inte längre,pratar inte med varandra...det är bättre att få 100 likes på instagram än att ge en vän en kram...Men jag tror ändå och hoppas att vi kan bättre än så här...känns som om det kanske är på väg att vända...Tillsammans kan vi! Kan räcka med små saker till att börja med för att visa att man bryr sig...ett vänligt ord,en vänlig handling! Det måste gå,vi måste förändra oss!"

Det blev upprinnelsen till detta inlägg.....

torsdag 26 juni 2014

Att hitta tillbaka....

Jag tänker inte be om ursäkt. Jag tänker inte heller be om syndernas förlåtelse. Jag tänker inte. Jag tänker. Jag är. Alltså finns jag. Och just nu finns jag lite mer än vanligt. Jag känner mig nästan lite pånyttfödd. "Hur då?" kanske ni undrar. "Jag vet inte!" svarar jag. Efter att ha jobbat stenhårt i mer än ett år och lagt mer eller mindre allt annat åt sidan känner jag att skrivklådan börjar komma tillbaka och det har många orsaker.

fredag 21 februari 2014

Hur tänkte du nu?

Sitter och tittar på Skavlan. Reagerar på Norges nya finansminister som vill förbjuda tiggeri och bussa hem alla rumäner från gatorna där de uppenbarligen stör de förbipasserande. Spontant undrar jag om det inte hade varit bättre om man hade förbjudit fattigdom istället. Tål att tänkas på....

torsdag 20 februari 2014

Jaja...vi har hört det förut!

Idag sitter jag och skriver. Ovanligt för närvarande tyvärr. Känner för ovanlighetens skull att tiden inte räcker till för skrivandet. Och när jag väl sätter mig och ska skriva så så tar orden slut. Känns det som.

söndag 26 januari 2014

Länge leve mångfalden!

Talet hölls under manifestationen för mångfald i Svalöv den 26/1 2014.

Hej Svalöv! Hej Skåne, Kärrtorp, Sverige, Norden, Europa och världen! Jag är glad och stolt att få stå här. Att kunna stå här och veta att jag kan. Att jag fortfarande kan stå upp för den goda sakens skull och protestera och manifestera vilket är en lyx för oss som har haft turen att födas i en demokrati. En demokrati där vi än så länge inte riskerar våra liv när vi går till vallokalerna vart fjärde år eller där vi riskerar att sprängas i luften på väg i bil till ett politiskt eller fackligt möte i engagemanget för att förbättra livet på demokratisk väg. Saker som vi tar för självklara som människor slåss för varje dag. Som man fängslas för, som man torteras för. Som man mördas för…. Runt om i vår värld varje dag…..Viljan att förändra och förbättra är en naturlag. I annat fall skulle vi fortfarande bo i grottor.