Facebook

måndag 9 september 2013

Är det något fel i huve´t på folk?

Vad har hänt med oss? Dig, mig, barnen, tanterna och kassörskorna...ja alla? Förstår inte var den där iskylan kom ifrån? Sitter just nu och gapar över än det ena värre än det andra i kvällens nyhetsrapportering och slås av vår oförmåga att... ja vadå?

När jag var liten fick jag lära mig vad som var rätt och fel. Av båda mina föräldrar men även av folk som fanns runt omkring oss. Tränarna i mitt fotbollslag hade många funktioner varav den sociala fostran var en stor del av tränarbiten. Idag vågar knappt tränarna tilltala många barn för barnen känner sig kränkta. Tillrättavisningar har förflyttats till det mossiga 1900-talet och vi förväntas tydligen vända bort huvudet när något barn eller vuxen gör fel. Och problemet tenderar att öka i takt med att vi kommunicerar alltmer digitalt via olika så kallat sociala medier (motsatt effekt typ) och språket verkar gå samma öde till mötes....

När jag var liten, fanns det inte på kartan att någon skulle kommentera en barn- och ungdomsdomare och dennes insats. På sin höjd kanske någon kunde byta ett par ord i halvtid för att hjälpa den samme att göra rätt. Idag fick jag än en gång höra om en korkad förälder som störtat in på planen i samband med en knattematch ( märkväl mindre barn) och kränkt en 14-årig domare verbalt och även slagit till honom. Vad är det för fel i huvudet då? Vill minnas att vi var iväg med minsta grabben där motståndarlaget klämkäckt gapade en hejaramsa så fort deras ungar gjorde mål. Det var typ kul de första 3 målen....de övriga 11 kunde de tonat ner det men nej då...gapa ska man göra. När vi påtalade det samma tar föräldrarna illa upp och börjar ifrågasätta oss som reagerat. Hur som helst gjorde idag en av de ansvariga på Svenska Fotbollsförbundet ett uttalande kring överfallet på den stackars domaren. Ganska diplomatiskt sade han något i stil med "en del föräldrar har en tendens att bli lite väl...engagerade". Dagens understatement! Kurs i uppförande är vad de skulle ha och en praktik som ungdomsdomare.

Ansvar, medkänsla och empati- nyckelord för ett bättre Sverige!
För att inte prata om kommunikation!!!
Och tydligen verkar problemet vara återkommande. Vi uppfostrar inte längre varandras barn vilket tidigare var allas uppgift. Vi vågar knappt säga till en unge som sitter med fötterna på sätet när vi åker kollektivt och än mindre fråga om ett säte är ledigt om någon brett ut sig på två med väskor och annat.

Som om inte fotbollsgrejen var nog, det var nog fick jag senare höra om en händelse med en man som slogs blodig av uppemot 10 personer som hotade med att döda hans 1,5 år gamla son medan misshandeln pågick. Vad är det för fel? Var är empatin? Medkänslan? Motreaktionen? Vi?

Men vet ni vad? Detta är bara det yttersta. Detta är det värsta men egentligen inte det ursprungliga. Det är sånt här som börjar med att personen framför dig kränker kassörskan i butiken, att den stressade kunden som ska hämta sin snabbmat får vänta lite för länge eller att någon hamnar bakom fel kund som givetvis ska veckohandla när det bara är en kassa öppen. Förflugna och onödiga ord har vi gott om. För att kunna förändra kommer det att krävas mod. Mod av dig och mig att säga till de här människorna som hela tiden skruvar upp tempot och intensiteten i våra egna små atmosfärer. Mod att be dem lugna ner sig, mod att be dem lägga upp varorna prydligt på bandet då det troligen kommer att leda till att det tar mindre tid och personen i kassan kan jobba mer effektivt, mod att säga ifrån och be folk lugna ner sig mitt i utbrottet som givetvis går ut över den som råkar vara närmast.

Så jag säger precis som Timbuktu; "stirra ner!"....

3 kommentarer:

  1. Du har så rätt, vi måste bry oss mer om varandra. Jobbar med barn och ungdomar, märker stor skillnad på hur det är nu och var förr.
    Respekten för äldre finns inte hos många och många av barnen har inte någon farmor mfl att varva ner hos, för mor- och farföräldrarna jobbar oftast fortfarande och har inte tid/ork för barnbarnen. Eller så bor de långt borta. Hela tiden måste barnen gå på helvarv: fritids, skola, fritids, aktiviteter... Barn måste få ha tråkigt också. Astrid Lindgren hade rätt i mycket, även detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en mycket klok kvinna, den där Astrid! Jag håller med dig. Tror att vi är inne i ett farligt hjul som tenderar att snurra allt fortare och där vi missar det väsentliga här i livet. Tack för din delaktighet! //Anders

      Radera
  2. Alla har sina egna hobbyer och smaker, till exempel gillar jag väldigt mycket tequila. Enligt min åsikt är detta det bästa i världen från drycker. Värmer själen och kroppen också) Dessutom, när plattformarna erbjuder basta-casinon.se/bonus-utan-insattning/. Det finns alltid hopp om att vinna, och detta motiverar mig väldigt mycket.

    SvaraRadera