Facebook

måndag 18 februari 2013

Smal och snygg! När ursäkterna tog slut!

Efter att ha haft tiotusen ursäkter i många år fanns det till slut inga kvar. Inga som gällde i alla fall. Efter att ha slutat snusat som 35-åring konstaterade jag krasst att kilona som kommit som ett brev på posten i samband med detta antingen skulle göra att jag:
1. Inte skulle kunna knyta skorna själv eller
2. Skulle bli tagen på centralen i Malmö för att jag antastat någon genom att flåsa denne i nacken på väg upp ur Citytunnelns åkband och trappor.
Ja.... slut på det lätjefulla livet då.... och med tre veckor i backspegeln ska ni få en liten "kort" resumé över vad som varit.

När jag var ung... eller, jo med tanke på att det är trettiofem år sedan jag satte igång med idrott på "allvar" låter det bättre med att jag var ung. Eller inte. Hur som helst började jag träna fotboll redan som femåring. I blodet hade vi en klubbordförande och pionjär för sportklubben i byn, en vänsterytter till far och en syster som kunde springa så till den milda grad som ung att man skulle kunna tro att hennes bakdel var preparerad med skånsk senap. De två sistnämnda var dessutom duktiga med boll, vilket jag så småningom också blev, vilket jag passar på att säga här när ingen kan säga emot.

Jag tränade ivrigt och kunde ägna timvis åt att bara göra vissa moment uppe på fotbollsplanen när jag var ledig. Frisparkar, väggpass, straffar ja det mesta gick att göra ens om jag var ensam, vilket jag var för det mesta då andra hade förstått att det fanns andra saker i livet än fotboll. Det första kvittot på att jag var på rätt väg fick jag när jag blev lagkapten. En stor ära givetvis för en 8-åring att bära bindeln. Som 13-åring var jag med på de första uttagningarna till Skånelaget genom zon-läger i Svalöv. Det var hård konkurrens om platserna men jag lyckades avancera till andra uttagningen då det hade varit snöstorm och min ringa längd och kroppsbyggnad satte stopp för en eventuell fortsättning på äventyret. Det är dock inget jag skäms för då en del av de som jag konkurrerade med har ett par års spel i bland annat allsvenskan bakom sig vid det här laget. Jag var mindre helt enkelt...och sämre.

Jag lät mig dock inte nedslås av detta utan jobbade på och så småningom blev jag även tränare. Först för ett tjejlag...knappast det bästa jag gjort under min levnad men jag lärde mig en del. Bita mig i tungan bland annat. Att träna tjejer som ung kille är nog ingen bra kombination. Tyvärr. Vad jag vet var det bara ett fåtal av dessa som fortsatte efter att jag lämnat dem för ett yngre pojklag. Med detta lag gick det bättre....efterhand. Dock skulle jag nog kunna gjort det bättre om jag varit lite äldre, men med de förutsättningar som gavs blev det bra. Från att aldrig ha lyckats i ett enda sammanhang lyckades de till slut att gå till en kvartsfinal i en inomhuscup. Grabbarna var minst lika förvånade som jag, men jag hade vid det här laget förstått att det hela handlade om att visa hjärta och jävlaranamma då deras förutsättningar som spelare och mina ringa tränarkunskaper var en dålig kombination. Lyckan i deras ögon ska jag aldrig glömma....

Hursomhelst tränade jag vid det här laget först med grabbarna, därefter med mitt eget juniorlag för att därefter alltsomoftast avsluta med att hänga på A-laget. Det bar sig inte bättre än att jag fick problem med knäna. Svullna knän med diffusa smärtor blev till vardag och till slut tappade jag sugen. Fotboll var inte längre kul. Jag testade lite annat. Simning, löpning, lite brottning som för övrigt var värdelöst för mig då jag kräktes av kombinationen av varm lokal och stenhård träning. Till slut fastnade jag för styrketräning.

Bra bok med mycket inspiration. Samt ett styck träningskort

Äntligen något som var kul! Att jag dessutom såg resultat fort gjorde det roligare. Jag fick ett nytt smeknamn; "Bulan" efter att mina biceps snabbt svullnade upp och fick lite Karl-Alfred över sig. I smyg vet jag att en del sade "Krampan" också, men det gjorde jag knappast skäl för. Under tiden jag gjorde min värnplikt i Hässleholm, gjorde jag slag i saken och tränade på mig ordentligt. Jag sprang från regementet in till stan, simmade en timme och sprang tillbaka med jämna mellanrum. Jag styrketränade inne på regementet och sprang en mil ett par gånger i veckan som uppvärmning dessförinnan. När jag muckade var jag en helt ny...Anders. Vilken jag trivdes med. Jag mådde bra, var nöjd med min fysik, jobbade som timanställd på Solgårdens pensionärshem som det hette på den tiden och knäckte extra som dj. Livet lekte och så småningom träffade jag Malin.

Jaha... trivselvikt kanske?!

Med samboskapet kom en lång period där jag verkligen försökte hålla mig i form, bland annat med Workout till Malins och alla andra närvarande kvinnors stora nöje. Så länge jag mådde bra kunde jag ju stå ut med det, men med tiden blev jag alltmer bekväm och lat. Visserligen hade jag hög förbräninng vilket säkert räddade mig sedan vi köpt hus och vi började renovera men till slut gick det inte att hålla undan längre. För ett år sedan hade jag gjort många tappra försök att komma igång. Dels slutade jag snusa som 35-åring vilket gjorde att jag lade på mig en del. Inte bara för att jag åt för mycket utan även för att ämnesomsättning förändras ganska ordentligt när det plötsligt inte behövs så mycket energi för att ta hand om gifterna. Jag försökte springa med jämna mellanrum men till slut kom problemen tillbaka från fotbollen, först i form av onda knän och därefter med ett par riktigt dåliga hälsenor. Jag vägrade dock ge upp och satte igång att stretcha och härja med hälsenorna medan jag sorterade posten på jobb. Sedan hängde jag på TK Fys fantastiskt roliga träning som innehöll stor variation och mycket övningar med kroppen som motvikt. Tyvärr var inte träningen kompatibel med min kalender och allteftersom blev jag dekis igen. Fram till årsskiftet då jag gav mig tusan på att ta tag i allt. Då hade knäna återigen gjort sig påminda riktigt ordentligt.


Jag kan inte bara låta min kropp förfalla. Jag har ett ansvar både för mig själv men även gentemot min fru och mina barn. Med tanke på att jag har ett förflutet som massör så visste jag vad som skulle göras, det handlade bara om rätt inställning så.... Jag började med att fixa inlägg till mina skor. Detta för att korrigera min fotställning som troligen hjälpt till att orsaka problemen med mina knän. Därefter fick jag hjälp att ordna ett par ordentliga arbetsskor. Detta kombinerades med ett egenhändigt komponerat stretchprogram för att sänka tonusen i mina benmuskler. Tonus är det samma som spänning, i en muskel ska det inte vara för spänt lite förenklat. Avslutningsvis, satte jag mig ner och funderade på vad jag gjort som varit roligast i träningsväg och som dessutom var möjligt att göra med tanke på alla möten och annat jag har på kvällstid. Svaret blev styrketräning. Och den här gången var jag bestämd. Jag kunde inte fortsätta mitt fysiska förfall längre. En fredageftermiddag stegade jag ner och köpte ett kort med autogiro efter jobb. Under helgen satte jag mig ner och påtade ihop ett program som jag skulle kunna köra fem dagar i veckan. Nu kanske en del av er ryggar tillbaka, men med tanke på att det handlar om att införa ett helt nytt levnadsmönster som bland annat innebar att jag skulle gå upp en timme tidigare på morgnarna, var det lättare att vara konsekvent under arbetsdagarna och gå upp samma tid varje morgon. Så numera har jag hunnit köra trettio minuter styrka och tjugo minuter kondis innan jag kommer nyduschad till jobb klockan sju.
Härligt med ett bra fyspass på morgonen!

Jag är nu inne på min fjärde vecka. Jag har, förutom att jag tappat 2 centimeter i midjan (och en vid naveln vilket jag tycker är ett mer relevant mått på en man)  en helt annan ork på kvällarna, bättre tålamod med mina grabbar, är allmänt mer skärpt, men framförallt springer jag inte och flåsar tanter i nacken på Malmö C längre..... Det finns inga bra anledningar att inte anstränga sig lite i alla fall. Jag lovar att det finns minst mer än en i din omgivning som gärna ser att du är med ett tag till......

Så...just do it!

8 kommentarer:

  1. Härligt Anders! Alla mår vi bra av att röra på oss....flitigt av dig att träna innan jobbet! Tack för länken ;-)
    /Ted

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! tack! Det är faktiskt ingen uppoffring, känner det snarare som en investering i mig själv numera. Tror inte jag skulle kommit på tanken om jag inte tränat med TK Fys så det ska ni ta åt er av. Därför lade jag också upp länken. Det är ett bra, lätt och dessutom roligt alternativ att börja med! Tack tack! //Anders

      Radera
  2. Härligt inspirerande läsning och kul med inlägget om TK Fys. Morgonträning är bästa sättet att börja en dag på. Häng i!
    /Vibs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Alltings början är en tanke. Min startade på TK Fys så... morgonen är en mycket bra tid! //Anders

      Radera
  3. Rolig och inspirerande läsning. Jag har också startat, för att få bättre ork, bättre humör och slippa den "blå-grå-strandade-sälen-looken" på sommarens badstrand :-) Och vem vet, kanske dina kommande resultat leder till att det blir tanterna på centralen i Malmö som flåsar dig i nacken istället ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe...ja vem vet?! Nu kör vi! //Anders

      Radera
  4. Bravo! Nu har du ju en anledning att vara trött om kvällarna. :) Blir vi bara av med snön så ska jag ge mig ut och springa lite. Fyra rundor runt kvarteret = 5 km.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jäklars vad stort kvarter;) Lycka till!// Anders

      Radera