Facebook

lördag 15 december 2012

T R Ö T T A M I G !!!

Ibland, men bara ibland blir jag förundrad hur vi har lyckats hålla liv i människosläktet i så många år. Trots att vi från början inte hade något språk måste det redan från begynnelsen funnits samma känslor som finns idag, kärlek, glädje men även missunsamhet, avundsjuka, rädsla hat och vrede. Med språket fick vi en möjlighet att kanalisera alla känslorna verbalt innan man gav utlopp för dem fysiskt genom att banka ihjäl någon eller gav det andra uttryck.



Med åren har det dock hänt något och allting är Facebooks fel. Med facebook fick vi plötsligt en ny kanal att ge utlopp för våra känslor. Glädje, hopp, kärlek, politiska diskussioner, ja det mesta är möjligt med detta forum men ibland blir det fel. Mycket fel.

Fredagen den 14 december drog jag igång en insamling på jobb till förmån för P3s Musikhjälp där man samlar pengar för att hjälpa barn i slummen runt om i världen så att de ska få tillgång till rent vatten. För att kanske få fler att sätta igång med liknande aktioner runt om i vårt land tog jag ett kort och lade ut på Facebook med texten att vi utmanar andra arbetsplatser att göra det samma och att rent vatten borde vara en självklarhet för alla i världen, både barn och vuxna. Exakt tio minuter senare hade jag fått en kommentar om att hemlösa och pensionärer också skulle kunna få ta del av de här pengarna. Det skulle dem förvisso kunna göra, men det var inte det saken gällde.

Senare på dagen lade jag ut ett nytt foto. Denna gång med de pengar vi hade lyckats samlat in så långt och att det nu var dags för leverans. Fem timmar senare hade jag fått spott och spe som inte hade med insamlingen att göra. Lite slokörad över anti-engagemanget blev jag senare på kvällen förbluffad över hur många som diskuterade Disney´s val att klippa i sin gamla Tomtefilm och vilket engagemang man lade ner i frågan. Jag borde kanske inte blivit så förvånad egentligen då det tidigare i veckan var en stackars lärare som satte igång värsta diskussionen om pepparkakegubbens vara eller icke vara i ett luciatåg.... För att inte tala om alla diskussioner om att hålla julavslutningar i kyrkan som blossat upp och som en tidsinställd klocka dyker upp vid samma tid varje år, en gång på sommaren och en gång på vintern.

Så tokig man kan bli!

Senare på kvällen, satt jag och kollade nyheterna och fick se att ännu en skolskjutning hade ägt rum. Samtidigt hölls lågan fortfarande vid liv på Facebook kring Disney, pepparkaksgubbar, Herr Gårman och Gud vet inte allt. Trött är bara en snäll omskrivning på det jag kände. Innan jag gick och lade mig denna kväll skrev jag såhär:

"Disney har tydligen klippt bort både ditt och datt... Jaja, det finns värre saker- skolskjutningar och barn som inte har tillgång till rent vatten för att nämna något.." Diskussionen som följde medan jag låg och sov orkar jag inte ens beskriva.

En av de positiva kommentarer jag fick på inlägget var "Det handlar om perspektiv". Och visst är det så. Med perspektiv på saker och ting hade inte gruppen "Vi som vill ha kvar traditionella Kalle Ankas julafton" haft 17053 medlemmar på Facebook medan gruppen "Right to water Sverige" haft 690. Med perspektiv på saker och ting hade vi kanske valt att engagera sig i någonting som faktiskt skulle kunna betyda något, både för en själv men även för någon annan.

Jag vill inte förringa alla de diskussioner som förekommer men pepparkaksgubbar är ju trots allt en ganska världslig sak. I alla fall om man jämför det med tillgången till rent vatten, tak över huvudet eller att vi får vara friska och tillsammans med våra nära och kära.

Och skriver på Vattenuppropet gör man här:
http://www.right2water.se/mobile/
eller här:
http://www.right2water.se

2 kommentarer:

  1. Jag kan hålla med dig till viss del. Detta med insamling är bara sjukt. Man kan inte hjälpa alla och när du då försöka hjälpa någon är det bara positivt. Om de som är så negativa hade gjort samma sak för just de som de brinner för hade det inte varit några problem. Det ska du ha all cred för.

    För början tyckte jag också att detta med pepparkaksgubbar, disney etc... vafan det finns ju värre saker här i världen att oroa sig över.

    Nu vet jag inte hur många som tänker som jag eller det kanske är så att disney och pepparkaksgubbar känns mer verkligen och någon man kan ta på än barnen i Etiopien t.ex.

    Dock så tror jag att detta men hur Pepparkaksgubbar och Disney har betydligt större inverkan på våra barn än vi tror. Att gå in och sortera bort på de sätt som de gör, vad ger det för signaler till våra barn? Att de "svarta dockan" och gubben som skulle likna en jude inte passar in nu när vi gör om det till 2000-tal.

    För att ta lite populära ord som "Alla ska få vara med", mångfaldhet. Det hade väl varit betydligt bättre om man lyft fram allt detta istället för att klippa bort det i 2000-talets version?

    Som jag skrev i ett inlägg. Vad svarar jag min 6åring dotter som undrar varför dessa "figurer" inte är med i årets jultittande, för de är ju en av de roligaste i tomtens verkstad. där jag själv brukar peka på gubben i grön rock och säga "där kommer pappa"...

    SvaraRadera
  2. Magnus Sickeldal31 december 2012 10:52

    Hej Anders

    Tror att det handlar om att folk har lättare att greppa ett problem som Disney. Vattenbristen i världen och skolskjutningar är väldigt komplexa problem som kräver mer. Jag tycker inte det är fel att man är förbannad över Disneys bortredigeringar. Det är störtlöjligt men precis som du skriver så finns det mycket allvarligare problem att ta itu med.

    Vattenbristen i världen har dessutom pågått under en väldigt lång tid medan det här med disney är ett nytt fenomen. Jag tycker att man ska diskutera båda problemen

    SvaraRadera