Facebook

torsdag 11 oktober 2012

Men vad f....

Vad lite som behövs för att man ska bli lite.... hmmm arg? Jag sitter just nu och tyglar mig för att jag inte ska få ett riktigt psykbryt. Trots att det har varit en riktigt "lugn" (i mina ögon mätt) och skön semesterdag. Blir skogstokig när jag gör konstiga kortkommandon som säkert ingen hört talas om men som gör att all text försvinner. En hel timmes text sådär... borta! Väck! Men dagen började i alla fall bra....

Hunden ville absolut inte upp och låg kvar så länge hon kunde imorse. Själv hade jag planerat att sova i alla fall till klockan 7 men den blev faktiskt närmare 8 innan jag steg upp och drack min första mugg med kaffe. För dagen var det inplanerat allehanda aktiviteter varav en var sotning/städning av ventilationskanalerna. Dessa trevliga sotar-herrar dök upp redan vid 8-tiden och efter att ha kört igenom systemet, bjudit dem på kaffe samt diskuterat både fackligt engagemang och politik begav dem sig vidare så att jag skulle kunna påbörja min städning.

Ett par timmar senare, några tvättar körda och hopvikta, samt huset rent och väldoftande dök nästa man upp. Då vi uppgraderade försäkringen på huset innebar det samtidigt att Anticimex skulle komma ut och ha ett besök och kolla över våtutrymmena och ge lite förebyggande tips. Hunden som tidigare legat helt slut ovanpå våra nybäddade sängar flög upp och blev genast lite småkär i honom. Det visade sig att han just hade varit hos några som hade hundar vilket kunde förklara hennes lugna sätt.

Som avslutning pratade vi lite om poolbygge och ungefär samtidigt som Anticimex-killen kör så rymmer hunden. Rakt ut över fälten sätter hon fart efter några stackars fåglar som i all hast måste flaxa iväg om de inte ska råka bli dagens lunch... tills hon ser att han kör. Då tvärvänder hon och sätter av i motsatt riktning. Efter bilen och med mig haltandes efter. Som tur var stannade han och lät henne luras så att jag fick med henne in. Hur som helst fick jag en bra anledning att se till att gå en bra runda med henne.

Väl hemkommen hann jag precis vika den sista tvätten och doften som omgav mig var riktigt skön. Efter att ha vädrat, bäddat rent alla sängar och svabbat alla golv kunde jag nu njuta av att... det ringde? Det visade sig vara ett av våra lokala medier som villa intervjua mig angående motionen som jag skrivit mot vinster i välfärden. En bra och djup diskussion blev det som avslutades med att jag lovade skicka över nya bilder på mig själv (de gamla innehåll pepparkakshus och mer hår- på mitt huvud då alltså).  Sakta men säkert kände jag det riktigt goda humöret komma tillbaka. Inte för att det hade försvunnit helt tidigare men en freudiansk felsägning till frun i morse (angående en fleecejacka som har väldigt smala ärmar) och en hund som hade rymt, fanns det en potentiell risk att en liten flinga skulle kunna utlösa en lavin.

Hur som helst stack jag iväg och körde skit på återvinningen, handlade lite förnödenheter och avslutade med att investera i ett stycke fin höstbukett. Jag ska väl egentligen inte säga att det inte var mitt dåliga samvete för fleeceincidenten för helt ärligt var det ovanligt länge sedan jag köpte blommor. Så det gjorde jag. Och lagade mat, tog ut hunden och såg till att tvätten försvann och fredagskänslan började komma smygande. Det var inte förrän jag satt i bilen för att hämta sonen efter sin badmintonträning som jag kom på att det "bara" var torsdag.

Då kom den där disktrase-känslan igen.. långsamt surnande landade jag hemma och träffade min bättre hälft och vi utbytte dagens erfarenheter med varandra innan jag gick in och satte mig för att skriva några rader. Då... efter nästan en timmes skrivande så ja... hittade jag väl på en tangentkombination som tog bort allt jag skrivit. Trots att det var sparat var det borta... Så.

Tur man köpte "skäms-blommor" så har jag  något att vara glad åt. Om jag nu inte räknar in världens skönaste ungar, fyrbenta vänner samt en numera ganska glad fru vars man sitter och muttrar framför skärmen... Vi ses!

"Alldeles för länge sedan sist- Älskar dig!" 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar