Facebook

onsdag 24 oktober 2012

Att bygga en åsikt!

Idag råkade jag hamna i Lokaltidningen. Eller...råkade är kanske ett lite missvisande ord när jag i själva verket hade en nästan 20 minuter lång konversation om både högt och lågt med reportern som ringde efter att hon hade läst min motion till kongressen. En del av de frågor som hon lyckades ställa när jag inte pratade sönder henne fick mig att tänka efter. Varför tyckte jag som gjorde i frågan? Varifrån kom min mina åsikter och varför?

När jag var liten fick jag alltid lära mig att man skulle dela med sig. Att starka hjälper svaga och att man aldrig lämnar någon ensam på julafton. Såhär i efterhand har jag förstått att det har varit min mor som präglat övriga familjen med sitt kollektiva tänkande då far hade ett litet enmansföretag i plastbranschen och i hans tycke bidrog han redan mer än tillräckligt till alla slashasar och andra som inte ville sköta något. Jag tänkte inte så mycket på det då men när jag började arbeta fackligt förstod jag att det inte alls var på det viset. Visst har jag sprungit på en och annan som har försökt mygla och fuska till sig ersättningar men att de skulle vara en så hög andel av Sveriges befolkning visade sig ju vara en ren myt och på senare år har jag också förstått att många av de som är sjuka, numera också är jävligt fattiga och utlämnade. Drömmen om att komma tillbaka till ett arbete skiter sig fullständigt när jag hör att mer än 90 procent av de som blir utlämnade inte kommer tillbaka i arbete.

I själva kritiken av samhällssystemet kan jag höra att man skall klara sig själv och hellre bära sina egna kostnader i stället för det motsatta. Man ska inte heller lita till myndigheter och man ska inte ha en övertro i att samhället kommer att hjälpa dig när DU får behov och av den anledningen får du då också ett incitament att sänka skatterna. För att kunna sänka skatterna måste du göra saker effektivare. Antingen får då exempelvis färre personal inom hemtjänsten göra mer eller så kan man låta någon annan göra det med ens goda minne. Man kan också av ideologiska skäl se till att man inte själv ska driva någon verksamhet i kommunal regi utan lägga ut allt på olika entreprenader. Man ska alltså inte äga något gemensamt, varken verksamheter inom vård, skola eller omsorg eller boende för sina invånare för att ta några exempel.

Efter att ha arbetat fackligt ett tag såg jag att det fanns ett samband. Dessvärre hade många politiker missat det samma. Verksamheter såldes ut och gamla trotjänare som verkat i hela sitt yrkesliv lämnades i kölvattnet att antingen anpassa sig eller bli arbetslösa. Många gånger fick de sämre avtal och anställningsförhållanden, saknade meddelarfrihet men värst av allt; inte ett tack för att man ställt upp i vått och torrt för sin gamla arbetsgivare. Detta triggade igång mitt huvud och fick mig att rygga så fort jag hörde ordet entreprenad, ett fullständigt hjärtlöst ord.

Det tog mig några år att förstå att man den privata vårdsektorn framförallt, arbetade på att bättra sitt rykte och trots min tidigare väldigt avoga inställning förstod jag att våra medborgare vant sig vid att få mer än en utförare att välja på i omsorgen, mer än en skola för sina barn att välja på och så vidare. Jag kan fortfarande inte acceptera att det profiteras på barn, sjuka och andra som behöver våra händer. Däremot kan jag tycka det är bra med exempelvis kooperativ eller andra företagslösningar där vinsterna återinvesteras i verksamheten.
Lokaltidningen Svalöv 12 10 24

I min motion skriver jag:
"Förutom de moraliska aspekterna att pengarna försvinner utomlands eller i privata fickor saknas även i många fall transparens i dessa företag och en del har vägrat teckna kollektivavtal där meddelarfrihet har funnits med i texten. Detta är givetvis oacceptabelt då det är våra gemensamma skattemedel vi pratar om." 

Det är alltså pengar som försvinner ner i privata fickor som vi kan använda för att anställa fler, höja lönerna,  ha ordentligt material åt förskolebarnen, duktiga lärare på våra skolor och så vidare. Men framförallt är det pengar som vi kommer att behöva bättre i framtiden när vi blir allt fler och allt äldre som ska nyttja "den gemensamma välfärden"... Vad gäller LOV, det vill säga Lagen om Valfrihet som även den är nämnd i texten kan jag förstå att man vill att det ska se likadant ut i landet men olika kommuner har olika förutsättningar. Jag är nog ganska övertygad om att de mindre kommunerna inte kommer att ha några större aktörer knackandes på dörren och hur ska dessa kommuner klara av att leva upp till en tvingande lagstiftning? Jag tror att medborgarna själva kommer att efterfråga alternativa leverantörer av tjänster när det är dags och en kommun som är på tå och i symbios med sina invånare, förstår att leverera en god välfärd med allt vad det innefattar.

Så Leve valfriheten men stoppa plundringen av vår välfärd!

Läs gärna mer om mina åsikter kring Äldreomsorg här om du inte redan gjort det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar