Facebook

söndag 14 oktober 2012

Ålder- kan man äta det?

Ibland, bara ibland blir jag förundrad över hur fort tiden passerar. Idag blir igår till ett i förrgår och hyperspace passerar revy utanför, i det som kallas tillvaro. Stundtals försöker man stanna upp och bara njuta av det som är men även detta blir till ett "då" med tiden. Det är väl kanske det som är själva andemeningen med livet. Pausa. Helt enkelt pausa.
Igår var ett sådant tillfälle. Man är inte äldre än man gör sig, men ibland gör själva situationen att man per automatik blir äldre antingen man vill eller ej. För min del blev detta väldigt påtagligt när jag, som annars brukar vara ganska "nördig" visade sig vara en total katastrof på tv-spel. Minsta grabben blev såklart överlycklig när han väl lyckades få med mig att spela FIFA 13 på sitt Playstation men glädjen blev ganska kortvarig när jag gång på gång sköt ut bollen, sköt den till motståndaren eller helt enkelt bara gjorde självmål. "Andreas Isaksson är en sopa i målet" försökte jag skylla bort mina tillkortakommanden med när vi förlorade mot Italien med 5-4 i slutsekunden. Det slutade med att frun som satt på nedanvåningen, försökte få kontakt med oss genom det allt högre tonläget, för att erbjuda professionell handledning. Med ens kände jag mig som en fullständigt bortkommen 40-åring....

På kvällen gick vi på 50-årsfest. Jubilarens systrar berättade glatt om hur han hade varit som barn och medan jag satt där och lyssnade, svävade tanken iväg och jag funderade på hur många gånger som jag varit på Folkets hus där festen ägde rum. Som liten var man där på midsomrarna och minnena från berusade medelålders gubbar, kaffelotterier och tombolastånd har etsat sig fast på näthinnan. Jag kan till och med komma ihåg hur exotiskt det var när det kom "töser" ända från Ystad, förvisso släkt till min bästa kompis men ändå. Som tonåring satt man där på fotbollsklubbens julavslutningar och hoppades få det där vandringspriset som alltid gick till någon annan och lite senare igen stod jag själv på scenen och underhåll med skivor och mikrofon på allehanda festliga tillställningar. Ännu ett tecken på att tiden inte stannar hur mycket vi än skulle vilja det.

Jag älskar att dansa, och jag dansar ...kan man kalla det annorlunda? Jag är fortfarande kvar med grundstegen i någon hiphop/synth/electricboogie-variant som brukar dra blickar till sig och medan vi vuxna svassade runt där på golvet såg jag i ögonvrån hur en del av de yngre som satt och betraktade oss, såg ut att nästan skämmas på vår bekostnad. I huvudet dök mina gamla spelningar på den årliga loppmarknaden i parken upp. Lukterna, folket och trängseln men framförallt en farsa som envisades med att dyka upp och dansa oavsett om det spelades så kallade vuxendans eller om det var disko. Med ens såg jag liksom att vi delade den dansgenen som innebär att man inte kan sitta still när det spelas musik. Nu var det jag själv som stuffade runt till dem gamla diskorökarna från 70-talet och jag var precis lika oberörd av deras blickar som min farsa måste ha varit.... Det kändes ganska skönt och befriande. Nu tänker säkert en del att man måste vara alkoholpåverkad för att göra ett sådant tilltag och på det säger jag bestämt både ja och nej! Det kan hjälpa men i mitt fall spelar det alls ingen roll. Jag är liksom lika "crazy" på dansgolvet med eller utan alkohol i kroppen.

Efter att ha betraktat ungdomarna ett tag var jag bara tvungen att fråga om de kändes sig lika plågade som de såg ut och "ja"... det var "skämmigt att se oss vuxna larva runt som vi gjorde". "Bra" tänkte jag för mig själv, då fick jag ytterligare en anledning att dansa vidare. Hur som helst var det en trevlig kväll. God mat och dryck, en salig blandning av trevliga människor och en 50-åring som bjöd på sig själv och lade ribban för oss andra som snart ska jubilera.... (se klippet!)



Så nu sitter jag här och skriver, dricker kaffe och reflekterar över de snart 40 åren som passerat. Funderar starkt på att sätta mig och tjuvträna på FIFA 13 medan grabben inte är hemma så att jag kan spöa skiten ur honom som fin avslutning på helgen.... Vi hörs!




2 kommentarer:

  1. Det var en väldigt trevlig fest igår! Jag hade lite samma funderingar som du med vad man har gjort i det där huset- men jag har bara varit där någon gång och det har varit som ett bihang till storasyster när hon har varit på buggkurs (ve och fasa!). Nja, dansa är inte riktigt min grej men jag tyckte det var riktigt kul att se att så många gav sig upp där! :)

    SvaraRadera
  2. Samma här... har oxå gått på danskurs och gud vet allt. Älskar denna lokal som jag förknippar med så många livshändelser.... Nästa gång får du väl haka på i vimlet och dansa - pausa :) Tack för trevligt middagssällskap!

    SvaraRadera