Facebook

måndag 14 maj 2012

Teckomatorp ler mot dig!

Det händer mycket i vår lilla by. Eller förlåt; samhälle ska det nog vara. I annat fall blir det bara protester från de som kommer från en annan ort. Ask till exempel.... eller Billeberga eller någon annan håla av vår storlek. Fråga mig inte vad som är så speciellt med Teckomatorp mer än att vi beskylls för att vara inavlade och förgiftade. Detta är ju i sig inget speciellt för vår by då detta verkar allmänt förekommande i alla småhålor. Nej, Här är något annat som liksom andas .... sammanhållning.


Efter bränderna förra året hände det något. Vi är fortfarande många som kommer ihåg Sportklubbens mångårige hedersordförandes tårar då klubbstugan brann ner, eller alla oroliga själar som sökt sig till Församlingshemmet när oron var som störst under bränderna. Vi är fortfarande många som kommer ihåg lukten som slog emot en när BT-kemi förgiftade omgivningen som värst eller allt annat skit som liksom tryckt ner oss i skorna under åren. Men på något sätt har vi alltid kommit tillbaks och när vi har kommit upp ur gropen har sammanhållningen växt och leendena blivit än bredare.

Den planerade Torpardagen kunde lika gärna "brunnit inne" ifjol men vi i styrelsen ansåg att det var viktigare än någonsin att visa att vi inte vek ner oss. Trots att vi gick runt och var oroliga under dagen fanns det inte chans att vi skulle lämna in. Tyvärr var ju inte vädrets makter på vår sida under kvällen. Eller så var dem. Vilket kommer vi aldrig att få reda på men hursomhelst var det lätt att hålla sig för skratt under den här tiden då man misstänkte var och varannan som man inte kände igen. Detta kan väl vara en av negativa sidorna med små samhällen men faktum är att den sociala kontrollen även fyller en stor och betryggande funktion vilket visas inte minst av de som numera Nattvandrar.

Efter att pyromanen hade gripits gick liksom luften ur mig och säkert många andra som kände likadant. Psykisk press under lång tid mäktar man inte med  hur stark man än är. Därför var det skönt att det visade sig vara rätt person som hade gripits. Och ännu skönare blev det när bilden klarnade och vardagen kunde återvända till oss alla. Ens om detta innebar starten för ett om möjligt tyngre arbete som exempelvis för Sportklubben och Frivilliga Brandkåren vilka hade mist mycket och nu skulle påbörja processen med återuppbyggnad. Detta har tagit tid...lång tid. Men nu är i alla fall Sportklubbens stuga på plats igen och vår hedersordförande fick en anledning att le igen under söndagens återinvigning. Tyvärr kunde jag inte själv närvara. Och Brandstationen är på god väg och det gör mig glad. Och förra veckan fick jag ännu en anledning att vara glad.

Kö till Folkets Hus- händer knappast varje dag!
Byn har nämligen lyckats locka till sig ett par komiker (Elin och Mats- välkomna!) Då menar jag riktiga sådana och inte av amatörtypen som jag själv och några i min släkt är. På torsdagen hade dem bjudit in till Folkets Hus med ingen mindre än Anna-Lena Brundin som dragplåster. Det var ett riktigt salt gäng med ålder från 20 till 60 och med fötterna i myllan på olika ställen i Skåne. En av de jag fastnade för var Ludde Samuelsson, som kort sagt var strålande trots eller kanske på grund av sin ringa ålder och sitt yviga rörelsemönster och spattiga stil. Och Anna-Lena var bra precis som de kära arrangörerna. Ja hela kvällen var kanon. Och jag kan trösta er som missade eventet med att ni får en ny chans i slutet av månaden på byns Galleri. Och dem lär ju knappast göra några tavlor då...heller!

Paus i skrattandet.... bra träning och kul att så många slöt upp!

Så om du ler mot Teckomatorp- då ler Teckomatorp mot dig:)


3 kommentarer:

  1. Tack för fina ord! Vi var så glada över att så många tagit sig dit :-) Det här gör vi om, kanske en gång per år om det klaffar. Och dessförinnan lite mindre kvällar då och då i trakten.

    SvaraRadera
  2. Jag säger som Elin, tack för en fin bloggpost! Inte bara om vår föreställning utan om byn(!) och stämningarna här. Det blev en stor aha-upplevelse att läsa det här och mynnade ut i en egen bloggpost. http://www.mats-andersson.se/index.asp?page=blogg&bloggID=1425

    SvaraRadera
  3. Det är vi som ska tacka. Det behövs lite färg i tillvaron även här:) //Anders

    SvaraRadera