Facebook

lördag 5 maj 2012

Säger bara tre ord: UTFÖR-SÄK-RAD !!!

Det är väldigt sällan jag lånar en text från någon, men den gången man känner igen sig i det som skrivs, när man vet hur det är för de som befinner sig i skiten "på riktigt" är jag beredd att göra ett undantag och det kommer jag att göra idag.


På samma sätt som jag ansåg att dåden i Utöya har en stark politisk koppling är fallet med Jimmy James Fredriksson minst sagt en av de frukter vi får skörda när vi bara ser delar och inte helheten i den politik som förs. De senaste årens politik har lett till att vi misstänkliggjort alla sjuka oavsett man har varit arbetsför eller inte. Jag har så många gånger sett människor som gett upp och trillat ur systemet. Hur de klarar sig är det ingen som vet då många av dem skäms för att gå till socialen för att få hjälp. För mig är det inte längre konstigt att allt fler hotar med att ta livet av sig då man inte längre ser någon annan utväg.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att vi inte ska kunna lita på varandra. Det är inte värdigt ett land där vi ska vara jämlikar, jämställda och allt vad det nu heter att inte kunna se individer bland alla paragrafer. Men framförallt är det inte värdigt ett land som Sverige att inte kunna lita på en läkarkår och i stället låta en stressad och kanske dåligt utbildad handläggare på försäkringskassan avgöra huruvida du mitt i allt elände ska kunna klara ditt uppehälle eller inte. Det är precis såhär man gör för att fler ska skaffa sig privata försäkringar men man säger det inte högt. Jag och många med mig har förstått det och därför var vi fler än någonsin i leden i tisdags (1:a maj).  Med privata lösningar kommer de som har det sämst att bli förlorarna men vad många inte förstått är att förlorarnas öde blir allas problem... i hela samhället!



Var paret Fredriksson står politiskt är oväsenligt, det är var du och jag står som kommer att bli frågan. När du står vid valurnan nästa gång ska du fråga dig själv om det är värt dem extra kronorna i plånboken att man inte ska kunna få läka både kroppsligt och själsligt innan man ska vara arbetsför och produktiv...

Om du nu såhär ett dygn efter "peaken" skulle ha missat vad han skrev kommer det här:

utförsäkrad av försäkringskassan

av Jimmy James Fredriksson kl. den 2 maj 2012 kl. 21:27 ·
Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..!
2006 då fyra år ung drabbades våran dotter Meja av cancer en hjärntumör, vi fick veta att hon måste akutopereras medans hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela våran värld rasade samman och vi visste varken ut eller in skulle vi få träffa henne igen? operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra "kan du höra att pappa är här" nöp hon mig i fingret ibland. månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor, men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord. Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre, hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med våran hjälp och pratade bra. Meja började skolan, hon var inte som alla andra men trots sina men älskade hon livet.

Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen, vi ville inte tro det värsta men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne.

Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med våran älskling vi reste till ställen som Meja gillade Disneyland, kolmården, varberg mfl, även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysters skull, men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta. Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre, hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv, men sista veckarna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket, jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på alltanen, jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol.
22 oktober somnade Meja in hemma i våran säng, jag och linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas. Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista hon ville ha sin säng och mammas täcke. Som far hade jag inget val, jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng, till en sängkista.
Vardagen börjar sakta komma tillbaka, sorgen finns hela tiden närvarande men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar, värst är i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss.
Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskasan. och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig, hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå som heter Marlene Larsson.

Marlene Larsson har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår, och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att "JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!"

Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan, men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin agen takt.

Som av en händelse satte den så kallade Mediastormen igång och inlägget hade på fredagsmorgonen delats mer än 55.000 gånger.  "Drevet" kräver förändringar av regelverket och att man ser över så att inte fler ska hamna i samma situation. Vad som är märkligt är tystnaden som infinner sig såhär 24 timmar senare. Facebook är plötsligt tillbaka i sin gamla vanliga stil med folk som gillar hit och dit. Diskussionen stannar av och tystnar. Vet egentligen inte vad det säger om oss. Att vi har lätt för att förlåta och glömma eller att vi anser oss ha gjort vår plikt efter att ha kommenterat ett inlägg med sådan dignitet. Jag höjer återigen min röst för att bekämpa snuttifieringen och efterlyser djupare analyser i det nyhetsflöde som bombarderar oss dagligen.

Tack Jimmy för att du gav många människor i det här landet en röst. Hoppas att det är till någon glädje i er sorg att vi är många som stöttar er på olika sätt och varav här är mitt.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar