Facebook

söndag 22 april 2012

Sköna maj....välkommen?

Ehh... får väl erkänna att det är mycket nu! En trädgård som börjar komma i vårstämning, en familj som ska tas omhand, ett arbete med riktigt många kul och intressanta saker på gång samt alla projekt som bollas runt i luften. Lägg därtill alla dessa fester som har en tendens att hopa sig på vårkanten och verkligheten börjar komma riktigt nära. Men nu börjar det bli dags att plocka ner bollarna. En efter en.

Et av de eventuella tillskotten i
familjens trädgårdsprojekt

Har till exempel funderat på att införskaffa en liten bärbar laptop eller eventuellt ett tangentbord till min lilla äpplelur. Kanske jag skulle kunna skriva några rader varje dag och inte känna mig förstoppad 2 gånger i veckan och skriva så mycket att en del inte orkar läsa. Eller att jag själv inte orkar följa upp de åsikter som skrivs om mina inlägg på våra sociala medier.

Nästa förändringspunkt innebär att jag åker hemifrån en timme tidigare vissa dagar för att hinna träna på morgonen som komplement till den träning jag utför idag på kvällstid, när jag hinner med den eller den inte krockar med andra möten. Så i stället för att som nu, gå upp klockan 5 kommer jag att sitta på tåget vid samma tid, 2 gånger i veckan. Om jag inte hinner dö av trötthet innan förstås.

Med tanke på de stora omvälvande projekt som ligger framför mig och familjen så måste det till ett litet annat sätt att attackera verkligheten på än att bara stångas med den.  Jag måste ha en god fysik för att orka men också äta rätt, sova och sköta om mig och familjen så att tåget och alla dess vagnar drar åt samma håll. För med 1 hund, 2 katter, 3 pågar och 1 fru i huset kan allting hända.... Oavsett politisk majoritet. Vi hörs!

2 kommentarer:

  1. Anders, du ska inte ensam rädda "världen" - se till att dra ner på takten innan det händer dig något! Då blir jag ledsen! Det är inte alls viktigt gå till träningslokalen om du går till tåget och jobbar i trädgården - du ska väl inte vinna en atlettävling? Använd tiden att vara med pågarna och livskamraten! Kram Anci

    SvaraRadera
  2. Jag lovar att jag inte tänker rädda världen Anci. Samtidigt måste jag ju ta hand om mig fysiskt då jag orkar mer... en investering i mig själv helt enkelt vilket påverkar min omgivning och mitt engagemang... Tack för din omatanke, den värmer och glädjer//Anders

    SvaraRadera