Facebook

tisdag 10 april 2012

Kärringj##el!

Ordet kärring är för mig ett könlöst skällsord. Ordet är mångfacetterat och kan beskriva alltifrån den värsta typen av fegis till någon som vägrar att anpassa sig till allmänt vedertagna sociala regler och koder. För att förstärka ordet kan man välja att lägga till ordet jävel antingen efter "kärring" eller före i adverbformen med substantivet "kärring" efter. Som kille eller man är detta något av de värsta epitet man kan tilldelas men idag väljer jag att ge det till en kvinna som verkligen gjort sig förtjänt av det.


Historien upprepar sig varje morgon. Tänk er att ni sitter i lugn och ro. Klockan är lite drygt 06.25 och tåget du sitter på har 3 stationer kvar innan det är din tur att stiga av. Det är då hon stiger på. Det är lätt att se henne ståendes redan på perrongen då det oftast är hon som är "avmagnetiserad". När dörrarna öppnas är hon såklart den första att stiga på trots att passagerarna som är på väg ut ännu inte hunnit av. Hennes blick säger allt och folk flyttar sig välvilligt för att undvika hennes iskalla blick som bara söker en sak:

En ledig plats!!!!

Och den finns troligtvis bredvid min- även denna morgon....  Med en lätt agressiv framtoning i sina rörelser "markerar" hon ner sin kropp í sätet jämte mig, river upp sin tidning med en lätt arrogant rörelse och höjer den till mitten av det egna blickfånget för att slippa ta in några som helst andra intryck. Även hörseln tycks stängas av eftersom hon inte reagerar då tågvärden går runt för att visitera "Nya resenärer!" med sin myndiga stämma... Hon hörde det inte första gången. Inte den andra heller..frustrationen och ilskan vaknar i mig...

"Jävla kärring" tänker jag för mig själv. Sitter där så präktig med sin fuskpäls och ser så viktig ut och låtsas inte höra. Och hon tänker uppenbarligen inte betala heller. Jag beslutar mig för att resa mig då jag snart är framme vid min station. Min ilska hade nu ökat i intensitet vilket fick mig att börja tvivla på att fortsättningen på morgonen skulle bli fortsatt lugn om jag valde att stanna kvar så....:

"Jag ska av här" sa jag tydligt för att det inte skulle missförstås. Med tanke på hur många gånger jag her bett henne resa på sig de senaste 2 åren borde det knappast komma som en överraskning för henne. Ändå höjer hon på ögonbrynet och med en blick som skulle kunna stanna tåget på två röda glor hon mig stint i ögonen och jag fryser till is. En bild från Häxan i Narnia poppar upp i mitt huvud och det tar en stund innan mina fötter förstår att dem måste röra på sig om jag inte ska fövandlas till en sten...



När jag väl har passerat henne bubblar ilskan upp igen. Den där arroganta blicken gör något med hela mig som jag inte kan beskriva med ord... Det är något med sättet att se ner på andra just på det viset som hon gör när hon sätter näsan i vädret för att markera att de som befinner sig i hennes omgivning inte är fina nog... Jag går av tåget, knyter handen i fickan och tänker:

"Imorgon...då... då jävlar.... ska jag sätta mig någon annanstans.... där hon inte kan se mig!-

Surkärring!"

1 kommentar:

  1. Hahaha, fick mig ett gott skratt! Finns många kärring- och gubbjävlar på morgonturen.

    SvaraRadera