Facebook

onsdag 18 april 2012

Karl nog för sitt namn

Jag har under veckan blivit påmind om allt det tråkiga som hände den 22 juli i fjol. Jag kan fortfarande komma ihåg de första rapporterna från Utöya och fortfarande känna den där gråtklumpen i halsen när det gick upp för mig i vilken ohygglig omfattning denna ogärningsman hade lyckats. Hela vår semester på Gotland präglades av denna händelse. Alla chockerande rapporter på radio och tv-sändningar med halade flaggor, ungdomar i sorg och tysta minuter lade sorti på vårt firande av svärmors 60-årsdag.


Är detta baksidan av ett fritt och demokratiskt land? Är detta frukterna vi kommer att så när vi har ett fritt och ocensurerat internet? Är detta priset vi får betala när sociala medier ersätter den mänskliga kontakten och närheten människor emellan när vi trots att vi bor allt fler på mindre yta, blir ännu mer anonyma i stadsmiljöerna?


Tolerans, förståelse och respekt är ledord i ett modernt samhälle...
också kärlek förstås- i mängder!

Frågorna är många och det är nu svaren ska komma; 8 dödade i sprängdådet i centrala Oslo och ytteliggare nästan 70 ungdomar och vuxna i de illdåd som begicks på ön Utöya. Jag minns att det första ord som dök upp i mitt huvud när jag hörde om det på radion var "etnisk rensning". För han hade trots allt ett mål för sin attack och det var att försäkra sig om att återväxten i den Norska motsvarigheten till Socialdemokraterna skulle avstanna och kanske rent av avskräcka nya medlemsrekryteringar. Jag vet inte om det var just därför som det var förvånansvärt tyst från vår egen regering dessa dagar. Kanske var det därför som vår egen statsminister inte avbröt sin semester för att på plats sörja med och stötta vårt Norska broderfolk.

Men med hans motiv i bakhuvudet är det kanske just därför är det så viktigt att Utöya återgår till vad det varit, när återuppbyggnaden och renoveringen är klar. För att visa människor som Anders Breivik att ett modernt samhälle inte låter sig tystas, inte låter sig kuvas och aldrig ger efter för de som delar hans skeva världsuppfattning.

För trots att han heter Anders vilket kommer från latinets Andreas som bland annat betyder man och manlig så är han den största ynkrygg som gått i ett par skor i något utav de Nordiska länderna i efterkrigstiden. Han som valde att släcka så många brinnande och engagerade själar. Han som släckte så mycket hopp och skapade så mycket förtvivlan, skräck och kaos. Han som jag egentligen önskar skulle gå samma öde till mötes som alla de han såg i ögonen innan han tryckte av, men det vore för enkelt.

Mitt hopp står i stället till alla de som överlevde och anhöriga till de vars liv han tog; att deras vittnesmål och sorg kramar musten ur hans iskalla hjärta och att det värsta straffet kommer ifrån att alla de idee´r om frihet, demokrati och tro på alla människors lika värde som Arbetarrörelsen bär på, växer sig ännu starkare efter denna händelse. Det är värsta tänkbara straffet för en ynkrygg som honom, han som inte är karl nog för sitt namn.... 

1 kommentar:

  1. Delar din uppfattning helt och hållet. Även om vår statsminister, en självisk, oempatisk och arrogant man, som inte alls bryr sig, som "halshugger" när det passar honom. Har aldrig gillat moderaternas partisekr., men bara ett par dagar innan hade hon uttalat hur mycket hon "älskade" sitt jobb och får sedan stå och vara överens med "patronen" angående hennes avgång! Finns bara ett ord - vidrigt
    röda hälsningar Anci

    SvaraRadera