Facebook

fredag 24 februari 2012

Ett mirakel - nej tack, jag rejvar!

Det var ju en hysterisk massa dräpande kommentarer den där Björn Ranelid fick i deltävlingen i melodifestivalen i lördags. Själv satt jag och fick feber så mig kan ni inte hålla ansvarig för den taskiga stämningen och bitterheten som spred sig som en löpeld på Twitter, Facebook och så vidare. Man kan ju undra vad karlen hade gjort för ont egentligen....om vi nu bortser från att ha solat- det stack tydligen i blekfeta vinter-Svenssons nylle. Eller?!

Själv facebookade jag som vanligt om alla kassa bidrag. Hur folk ser ut och klär sig är visserligen en gåta för mig emellanåt men ganska irrelevant i sammanhanget. Dock tycker jag musik, text och utseende ska bilda någon form av harmoni med ljussättning och andra effekter. I många fall har detta kraschat i år. Har låten varit bra så har inte rösten hållt eller så har hela framförandet varit dåligt i sin helhet. Såhär långt har 3 delfinaler avverkats och än så länge har inget bidrag fallit mig på läppen. Jo ett har förresten och det var Loreen som fick mig att drömma tillbaka ett par år. Nästan 20 för att vara exakt!

Medan Gudrun Schyman rockade loss på Docklands och technon gjorde sitt intåg i Svedala åkte jag och grabbarna över sundet för att gå på de stora festerna. Flygbladen de så kallade flyers:arna med sina ofta suggestiva, färgglada, nyskapande, dataanimerade bilder hittade man i de lite mindre skivaffärerna som man fortfarande kunde köpa 12-tummare i. Det sistnämnda är en platt svart skiva med drygt 30 cm i diameter innehållande oftast 1 eller 2 låtar på per sida- låter vanvettigt idag med tanke på hur stor plats de tar vid transport, men de var mycket roligare att spela som dj. I alla fall. Fick man inte tag på flyern i favoritbutiken kunde man få tag på dem genom att vara på festerna då man delade ut dessa flitigt till besökarna.

Hur som helst räckte det ofta att man visste om att det skulle vara en fest någonstans i Köpenhamn. Hade man bara koll på ungefär i vilket industriområde festen skulle äga rum så räckte det att man vevade ner rutan när man anlände med bilen från färjan som gick till Dragör från Limhamn. Dunket hörde man på låååångt avstånd. Det malande, dova, monotona plåtdunket slog genom natten. Vi var dyrkare av den heliga basen på jakt efter ännu en schysst musik- och festupplevelse i den exklusiva danska huvudstaden.

Och fest blev det.... långt in på småtimmarna stod man och svettades med flera hundra, ibland något tusental andra i detta inferno av ljus och ljud. Det hände sig ganska ofta att effekterna bestod av så enkla saker som spotlights och spegelbollar. Förvisso var dem 1,5 meter i diameter men jävlars vad det blev häftigt när det sköts ljus på ett tiotal sådana på en gång. Med sådana effekter behövdes inga droger. Inte för egen del i alla fall. Men vad jag kunde förstå blev det synonymt med droger och många gånger blev jag erbjuden både när jag spelade på både små och stora, legala och illegala fester och klubbar. Idag är jag stolt att jag vågade tacka nej. Jag har ju sett hur illa det kan gå då en del i samma sväng trillade dit ordentligt. Jag hoppas bara att jag kan ge mina barn samma mod och styrka.

Vår egen lilla tillställning i Landskrona. Om du blev nostalgisk kan du
alltid klicka på texten så har jag länkat till den bok som bäst beskriver
hela technorörelsen när den var som störst och underground såklart!

Men...inspirerade blev vi i alla fall och i år är det 15 år sedan jag gjorde ett av mina sista gig. Konstaterar att jag saknar det. Kanske inte runtkuskandet eller sitta i en kall bil till 5 på morgonen och vänta på att man ska börja spela. Nej... jag saknar nog hela grejen med musiken, människorna, ljudet och effekterna och alla dessa härligt engagerade fixarna i denna då lilla kultur som på väldigt kort tid letat sig in i finrummen....

...ända in till melodifestivalen där Loreen är den jag hoppas på. Jag kan liksom inte se mig själv stå på någon av sommarens festivaler vråla med i en låt där en del av texten är "Kvinnan är det första könet". Så mycket öl finns inte..... Skål!

2 kommentarer:

  1. Anders, jag röstade på Li o Ranelid. Det hela var ett mirakel. Mina barnbarn så också det - att just min låt gick vidare, men det gjorde ett av barnbarnens låtar oxå - Mollys, kommer inte ens i håg den o en gick till andra chansen!

    Vi såg Melodifestivalen tillsammans - vi tre - annars hade vi aldrig ringt! Tro mig!

    Varför kan jag inte publicera med min facebook-ID? Ha det bra. Anci

    SvaraRadera
  2. Har inte en aning om varför du inte skulle kunna använda ditt facebook-id faktiskt... Tja personligen tyckte jag hela förra veckans uppsättning av låtar var helt under isen så jag hoppas på kvällens...ha det gott! /Anders

    SvaraRadera