Facebook

onsdag 21 december 2011

Varför bro när man kan ro- detta kunde ingen tro!

Året är 1990 eller möjligtvis 1991. Jag har precis tagit mina första skälvande steg in i politiken. Miljön i världen är ett helvete och jag är engagerad. Vid den här tiden ska man fatta beslut om man ska bygga en fast förbindelse över Öresund eller om man ska skita i det. Det senare tycker jag låter vettigast. Alltså inte så bokstavligt då med tanke på övergödning och försurning men....i alla fall.


Centern i Landskrona hade gått i stå ett par år ända tills jag och ett par grabbar till tyckte det var dags att ruska liv i den gamla ungdomsavdelningen. Många miljöfrågor var aktuella men Öresundsbron var den som engagerade mest. Vi såg framför oss hur alla båtlinjer mellan Sverige och Danmark i ett slag skulle försvinna och med det även vår tillgång till öl och annat gott....  Med tanke på närheten till landsbygden utanför Landskrona fanns det en potentiellt stor kår med unga människor vi skulle attrahera, det gällde bara att hitta något coolt. Vi ansåg oss dock inte lika coola som muf:arna (moderaternas ungdomsförbund) som hade stora fester med snygga brudar, det senare visade sig vara hörsägen men dem hade rökmaskin och sprit... SSU:arna (sossarnas dito) var så...ja vad var dem egentligen? Ärligt talat var jag så uppslukad av brofrågan och miljödebatten så jag fattade nog egentligen ingenting av den politik som handlade om något annat än det jag var intresserad av....

Den största och viktigaste frågan var om det skulle finnas en bro eller ej. För att motarbeta bron startade vi eller rättare sagt, återuppväckte vi den gamla CUF-avdelningen. För att vara riktigt "på" kastade vi ordförandeklubban- i papperskorgen. Här skulle det minsann fattas beslut i sann demokratisk ordning. Som tur var blev vi sällan fler än 6 personer på våra möten och de som kom hade oftast lika åsikter om saker och ting, vilket kanske var tur då...Risken för mötesanarki är annars ganska överhängande om man saknar en klubba att banka i bordet.

Som lite hjälp att föra fram vår politik hade vi närradion... Som vi pratade skit där. Eller...det var nog mest jag som pratade skit. Varje söndagseftermiddag tog vi emot lite samtal och körde jinglar där devisen "varför bro när man kan ro" basunerades ut när inte musiken räckte till. Såhär i efterhand kan jag ju konstatera att det var tur att det sändes på söndagar när typ ingen var hemma...

Dock var ju vi som sände väldigt engagerade. Så pass engagerade att vi skulle gå en kurs. Detta skedde i Lund och vi var två stycken från avdelningen varav den ena var jag själv. Den andre killen var en riktig snackemoster så kallat. Störst, bäst och vackrast var en underdrift men i övrigt var det en en snäll grabb. Väl inne på kursen kunde han allt. Han hade gjort allt och tryckt på alla knappar i hela världen och Gud vet vad. Vi andra tröttnade fort på honom och bestämde oss för att sätta honom på plats som man gör när man är i 20-årsåldern... Vid den här tiden hade Bingolotto tagit Sverige med storm och det fanns väl inte någon som inte visste vad det var. Med detta i åtanke hade vi ett bra upplägg för spex.

Sagt och gjort. Utbildningen bestod av två moment varav det ena var teoretiskt och skittråkigt och det andra bestod av live-chat och skivspelande i direktsändning. Just där och då i Lund pågick Lundakarnevalen och väldigt många människor fanns i sta´n och troligtvis gick radioapparaterna varma då det inte fanns Youtube och Spotify eller några andra digitala medier. I alla fall. Grabben stegar in i hytten och börjar sända. Samtidigt går jag ner i närmaste telefonkiosk (ett slags rekangulär bur med en telefon som man stoppade pengar i...som ett kontantkort fast större typ)- och ringer upp. Med mig har jag direktnumret och med spänd förväntan slår jag detta upp till studion. Han har precis lyft luren och ska svara med sin coola pålagda radioröst när jag med rösten förställd till gammal tant skriker:
"Är det Loket?" (Loket =programledaren i Bingolotto).
Inget svar så jag skriker igen:
"Är det Loket? Jag vill inte ha någon äcklig Lövbergs lila du...hallå? hallå!"

Det blir helt tyst och jag förstår att han har lagt på.

Det finns kanske snällare sätt att berätta för någon att det var dags att tagga ner men just där och då blev detta klockrent. Vi andra fick oss ett gott skratt och han fick sig en läxa i att respektera och lyssna på andra människor.

Under min korta politikerkarriär, om vi nu ska kalla den så, jobbade vi även för att krogarna skulle få ha öppet längre på nätterna i Landskrona. Lite såhär i efterhand kunde det ha blivit rena Stureplanscentern... Kasernplanscentern kanske det skulle heta vid närmare eftertanke på gatunamnen i stan...

Men Öresundsbron hamnade där till slut ändå antingen vi ville eller ej. Och tur var väl det. Skåne och Köpenhamn är numera ett självsnurrande hjul med många och stora innovationer, en stark självkänsla och framtidstro inför en annars ganska stundande mörk period om man ska tro analytikerna.

Dessutom är själva Öresundsupplevelsen dubbelt så bra nu när man kan se båda sidorna av det på en biljett. Skål!

Och om någon undrar är jag inte längre medlem i CUF trots att jag då och då får post hem till ordföranden för CUF i Landskrona. Tar det som en komplimang med mina 38 år....

2 kommentarer: