Facebook

fredag 16 december 2011

I nöd och lust.

Just NU! Nu när det här läggs ut så har du kommit hem från jobb, trött och lite disträ. Du har som vanligt gett allt på ditt jobb, för alla barn och föräldrar och det händer ibland att krafterna inte räcker fullt ut för oss andra när du kommer hem. Det finns inget mellanläge för dig- det är allt eller inget annars kan det vara och jag är likadan.
När du är som tröttast, när soffan plötsligt blivit den starkaste gravitationspunkten på jorden- det är då din lilla Duracellkanin tar vid. Ja, jag kallas det. Och blev kallad det en tid utan att jag visste om det. Det är inte utan orsak men jag tar det som en riktigt kärleksfull komplimang.

Kan tänka mig att det kom av all min energi som jag tog med mig när jag började arbeta fackligt. Lite valpigt kastade jag mig över allt och när jag säger allt då menar jag verkligen ALLT! Ibland med gott resultat och ibland mindre. En gång lyckades jag till exempel kasta alla sparade mejl i sektionens mejlkorg. Fråga mig inte hur, men så blev det. Och inte gick det att fixa dem heller. Den dagen fick kaninen bära dumstrut.

Oförtröttligt slängde jag mig över alla de olika projekten som triggade igång mig; alltifrån att sortera upp materialen till arbetsplatsombudens pärmar som vi förvarade i garderober till att rensa ur och kasta gammalt material i bokhyllorna eller organisera och planera för olika aktiviteter, fortbildning och utvecklingssamtal för våra ombud eller utbildningar och arbetplatsbesök för våra medlemmar.

I början var det kanske charmigt men efter en tid blev det nog mest enerverande för min omgivning att jag for fram som en vettvilling från det ena kamikaze-projektet till det andra. Så här i efterhand vet jag egentligen inte om jag överhuvudtaget lugnade ner mig under min tid på sektionen. En viss struktur blev det i alla fall och handlingplaner för arbetsplatsbesök och utvecklingssamtal med arbetsplatsombuden blev en realitet. När jag slutade på sektionen hade jag hunnit sitta minst en halv timme med nästan alla ombud och diskuterat uppdraget som förtroendevald och vilka utbildningar och fortbildningar man var intresserad av i framtiden. Å andra sidan hade jag åsidosatt en del arbetsuppgifter som mina kamrater fick ta i stället, vilket inte var speciellt schysst. Under min sektionstid fick jag slutligen en ordentlig lärdom av mina sektionskamrater i vad riktigt lagarbete innebär vilket jag tackar dem för idag.

Idag har duracellkaninen haft ett lite radioaktivt läckage. Inte så att det har stört men det som görs sker med lite mer behärskning och tålamod. Jag kastar mig inte lika handlöst över allt på en gång utan har börjat reka läget innan jag ger mig i kast med saker och ting. En del skulle väl kanske kalla det för att mogna, dock inte jag själv. Vet inte vad jag ska kalla det. Konstaterar bara att det tar emot när jag drar på för hårt, så numera arbetar jag bara heltid... men projekt gillar jag fortfarande.

Ett spännande projekt är relationen med livspartnern. I mitt fall handlar det om ett förhållande som varat i över 17 år. Från att ha varit hennes tidsfördriv har jag gått och blivit både fästeman, äkta man och sedermera även pappa till 2 underbara pojkar, husse till 2 katter och 1 terroristhund. Vi träffades på ett av Landskronas då många discotek. Inte för att din kompis var förtjust -hon tyckte att jag skulle släppa din arm som jag krampaktigt höll fast i men ack vad hon bedrog sig.

Det tog inte speciellt lång tid innan vi slog påsarna ihop och skaffade lägenhet. En tvåa på 58 kvadratmeter i världsmetropolen Svalöv. En riktigt mysig lägenhet i ett hus med salig blandning av människor. Medan du pluggade på byns folkhögskola Fridhem så jobbade jag i hemvårdsdistriktet Kågeröd. Det var härligt att tjäna sina egna pengar och härligt att lägga sig när man själv ville i sin egen säng i sitt eget sovrum i den egna lägenheten och ta de första stapplande stegen in i vuxenvärlden.... tillsammans. Trots att vi tidvis hade dålig ekonomi redde vi ut det. Fattiga och högfärdiga skulle vi ju inte be om hjälp utan våra föräldrar fick "råka glömma" saker som potatis och kaffe när dem var på besök. Vid min mors första besök fick vi till och med låna pengar för att jag hade haft otur när jag tänkte. Jag tyckte det var viktigare att överraska sambon med en matberedare än att ha mat att bereda över huvudtaget. Med åtta dagar kvar till löning fick jag stå med skammen och mössan i hand.

Detta och många andra liknande situationer har svetsat oss samman. Att inte ha det alltför fett har fått oss att uppskatta de gånger som vi väl kunnat unna oss något extra. Det har också gjort mig förstående för människor och familjer som är i samma situation som vi själva har varit i. Framförallt har det gjort oss väldigt tajta. Min fru sedan tretton år är också min bästa vän. Vi skrattar tillsammans, gråter ihop, gläds tillsammans åt våra barn och varandras framgångar och stöttar i motgång och oflyt.


Så för att du ska få tillbaka lite av de krafter som försvunnit under en tid och för att vi ska få lite egen tid kommer jag att låna dig från våra barn i 48 timmar och gottgöra dig för alla de timmar som jag inte suttit bredvid dig i soffan och tittat på tv utan flängt runt på nätet, bloggat, städat, tvättat eller hittat på andra hyss.

Så grattis på förlovningsdagen- det är 16 år sedan vi växlade ringar på Oslobåten! Jag älskar dig!

Tiden går fort när man har kul!

7 kommentarer:

  1. Ja åren går, och det känns som om det var typ förra året vi festade loss alla fyra. Ha en riktigt bra helg, och var rädda om varandra!! Kram

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg gåsapågen :o) Hälsa gumman din! och God Jul och Gott nytt om vi inte hörs innan :o) Kram / Åsa

    SvaraRadera
  3. Ja... Åren springer iväg. Numera ljuger spegelbilden för jag känner mig piggare än jag ser ut. Hittade många roliga kort när jag letade efter förlovningsningskortet.
    Kram på er också allihop o världens bästa jul på er:0)

    SvaraRadera
  4. Hoppas ni har haft en underbar helg! Det är viktigt att stanna upp i vardagden och rå om varandra! Kram på er bägge och God Jul på er!! kram Helene

    SvaraRadera
  5. Vi har verkligen haft en helt underbar helg tack. Det är viktigt att inte glömma bort varandra men det är lätt att det blir så när man har barn med allt vad det innebär.

    SvaraRadera
  6. Härlig artikel om äktenskapet, gillar din frisyr där "back in the day" ;)

    SvaraRadera