Facebook

tisdag 29 november 2011

Vi pendlare är ju lite konstiga...I alla fall en måndag! Och tisdag med....

Måndag igen och man står på perrongen. Med tanke på natten som gått och allt blåsande kring knutarna är det väl ett smärre under att man över huvud taget satte sig på cyklen alls idag. Kanske inte för att det fortfarande blåser ganska friskt. Nej, snarare för att ögonlocken känns smärre våldförda av någon gasolsvets och att det river i dem varje gång de öppnas och stängs.


Jag kollade för säkerhets skull Skånetrafikens hemsida innan jag lade mig men kunde inte se några större förändringar. Tja, om man nu bortser från att alla tåg var inställda från seneftermiddagen under söndagen.... Men nu hade det gått nästan 12 timmar så det borde ju var lugnt. Borde!

Nu stod jag där i alla fall. Till en början verkade det lugnt när jag kollade tavlan. Någon minuts försening kunde man väl stå ut med, så länge man slapp ersättningsbussar och liknande. I perronghögtalaren aviseras det ytterligare en liten försening. Nuförtiden är det så High-tech att någon käck talsyntes läser upp alla tåg antingen dem är i tid eller ej samt vilket spår det ska gå ifrån. Med tanke på att jag bor i lilla Teckomatorp är det lätt att drabbas av smärre hybris när tågen utropas ska gå från spår 3 eller 4. Det låter ju som om vi skulle ha huuuur många spår som helst att välja och vraka ibland. Det har vi inte. Däremot har vi bommar som går ner men sällan upp. I alla fall känns det så när man sitter i bilen och väntar. Ett ganska vanligt ordspråk i Teckomatorp är just att "allting i Torp går upp utom bommarna". Kul. Framförallt för dem som väntat i 15 minuter på ett tåg som inte kommer. Det gjorde det inte den här morgonen. Å andra sidan gick inte bommarna ner heller så det blev väl ingen större skada.

Dock fick den här syntesrösten i högtalaren perrongfolket att yra runt i halvpanik en kort stund när vi samtidigt förstod att det utlovade tåget inte skulle komma alls. Den annars lugna stämningen med lågmälda dialoger och halvtaskiga måndagsskämt förbyttes snabbt till att man började kolla av hur de andra gjorde. Vissa är ju numera utrustade med "appar"  i sina telefoner men dessa visade fel vilket gjorde att det plötsligt inte fanns någon som kunde ta kommandot.

Under loppet av en mikrosekund fattade någon beslutet att rädda situationen på enklast möjliga sätt. För alla andra dödliga skulle det innebära att gå hem och ta bilen. Riktigt så funkar inte perrongfolket d.v.s pendlarna. Dessa går i stället ut och tar en buss som kan ta en till en annan station så att man får en ny utgångspunkt för att kunna nå sitt slutmål. I det här fallet blev utgångspunkten Eslöv. Av alla ställen. Och buss blev det då antingen man ville eller ej. Det här är ett ganska intressant fenomen som jag skulle kunna tänka mig att psykologer som studerar gruppdynamiska processer skulle älska. Någon tar täten, vissa hänger på av erfarenhet och vissa tvekar och frågar dels alla på vägen dit men även chauffören om det här är den bästa lösningen... Det är det inte, men det berättar ingen. Det bästa vore att gå hem och lägga sig och dra täcket över huvudet och sova ett par timmar till. Det finns ju trots allt en anledning till att inte tågen går.

Men... stationen i Eslöv blev destinationen och väl ute på perrongen väntade nästa överraskning i snålblåsten. Tåget var aviserat att gå klockan 06.54 på displayen men plötsligt bröt syntesrösten småsorlet och aviserade att tåget skulle gå klockan 06.48. Jag skrattade inombords åt det ironiska i situationen. Mitt ursprungliga tåg var HELT inställt och det sista jag väntade mig nu var ett tåg som gick i tid och ännu mindre ett som skulle gå FÖRE utsatt tid.... Man kan säga mycket om Skånetrafiken men det var verkligen förebyggande arbete när det är som bäst.


Så, helt är ärligt. När folk frågar varför man pendlar då man i stället skulle kunna köra bil från dörr till dörr och allt annat bekvämt som hör till så får man förklara att man helt enkelt gillar att stimulera båda sina hjärnhalvor dagligen och att man vill ha lite spänning i sin vardag och att den man får genom att åka med Äventyrsresor AB, förlåt Skånetrafiken är fullt tillräckligt för vad ett 38-årigt hjärta klarar av.  Och säga vad man vill om oss pendlare, men lojala är vi.....


För övrigt borde Skånetrafiken skicka den stackars syntesrösten till en talpedagog som kan avhjälpa betoningsfelet i Teck´omatorp, Stång´by och Gaaan-tofta....:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar